efter förskolan drar vi iväg. till det kanske viktigaste jag kan socialisera in ungarna i. bokrean. en var – vi ska försöka hålla oss till det!

image

min boksol av senast lästa böcker. förutom zlatan som går till sängs med mig ikväll. det bästa med mitt framtida jobb är att jag får läsa, jag ska läsa och jag måste läsa. alltså, bokreapengen borde vara avdragsgill i min deklaration?! wihi.


jag som trodde att jag bodde i södertälje. tydligen gör jag inte det. var bombsäker på att jag absoluuut inte sluddrade till med tokstan. är nu inte lika säker. tusan oxå. artikeln har nog rätt! läs och begrunda HÄR

 


såhär ser det ut från vår sjunde våning. gissa då hur kolossalt stora bokstäverna är. så fort snön har fallit och suddat ihop konstverket är det någon som klampar ut och trampar upp det igen. underbart.

image


just nu är jag väldigt bitter på mitt universitet. anledningen tar vi en annan gång. käre far tipsade om att faktiskt mejla herr björklund. även om vi inte heller är kompisar (alltså björklund och jag) är det nog precis vad jag ska göra.

hur som helst. denna termin är det uppsats som gäller. för att orka från a till b behöver jag ha några vattenhål längs vägen. ett av dem är lingvistbloggen. trots surkålstisdag just nu lyckas universitetet roa mig ordentligt emellanåt. och glöm nu för tusan inte att läsa kommentarerna till inläggen. de är minst lika viktiga. även odjur är alltså djur, liksom oväsen bara är ett lite väsnigare väsen. jag menar, kan man bli annat än glad?

och när politiken ändå smugit sig in i bloggen kan jag passa på att berätta om den ytte-pytte-tiny-winy-lilla notisen i lokaltidningen idag. där står nämligen att miljöpartiet avsatt lärarförbundets önskade fem miljarder extra kronor statliga pengar till svettiga lärare runt om i landet i budgeten för år 2013. lite mer status. lite mer lön för mödan. lite mer jävligt på tiden. förstod inte lokaltidningen vilken JÄTTEnyhet detta är? ett parti har fattat galoppen. hittills.


mångalen

20Jan13

skymningens magi.

image


det var inte vårt vägskäl. det ryckte och drog och ville och lockade. men vi snubblade på en liten jäkla sten som låg mitt på plana marken. hur vi än försökte komma runt, kliva över, flytta på den och fösa iväg, både ömt och våldsamt, ville den inte ge med sig. stenen ligger kvar och vi kom inte förbi.

det var inte vårt vägskäl, helt enkelt. 


kvällens impuls på webben. inte svårt att förstå varför. i en sekund blev jag pirrig inför tanken på att bli lärare i mellanåldrar. tänk att få jobba med kapitelböcker. underbara världar som denna. jag får ge mig till tåls tills mina egna små vill följa med på resan. biljetter köper vi på sagolikt.

Image
del 1

Image
del 2

Image
del 3